Dampbarn, överaktiv, hyperenergiskt. Ja ett kärt barn har många namn. Ända sedan jag var lite har jag alltid haft mycket energi. Haft många bollar i luften & älskat hoppa på nya saker. Att skriva denna texten så den inte ska missuppfattas och ändå få med alla mina tankar kräver oerhört mycket och jag hoppas ni kan försöka läsa den utifrån mig och mina erfarenheter inte utefter vad just du varit med om. För tyvärr kan jag inte allas historia och det är aldrig min mening att trampa någon på tårna. För 5,5 år sedan blev jag egenföretagare, det förändrade mitt hela väsen och livskvalite. Att få styra min tid och anpassa pauser, tempo och ordning på saker precis efter mig och min dagsform. Jag har idag svårt att se hur jag klarat av alla år som anställd sittandes 8h vid en dator och en mail. Men jag gjorde det och jag gjorde det bra. För överprestera är något jag alltid gjort. Jag ska minsann visa att jag kan är något som alltid pumpar i min skalle. Dessvärre mådde jag sämre när jag kom hem efter att ha suttit still på detta sätt. Helt slut av vad mitt huvud presterat men överaktiv eftersom kroppen inte rört på sig. Det blev helt enkelt kortslutning.För att direkt falla in i ämnet så hade jag fortsatt jobba som ovan och vi under denna tiden börjat utreda min son hade jag garanterat gått vidare med mig själv också. Utrett för ADHD och ätit medicin för att ordna det levnadssättet. Det var nämligen för ca 2 år sedan när vi började hjälpa Melker och alla dessa möten med skolan, psykologer, kuratorer mm som jag faktiskt förstod att shit, här faller jag ju in nästa "bättre" än Melker. Det var en skön känsla. Är det ADHD jag har, är det här jag ska leta verktygen och lära mig förstå hur dessa människor fungerar. Sagt och gjort, nu kan jag väldigt mycket om just ADHD och hur iaf min hjärna fungerar. Jag har börjat hitta en del verktyg men inser också att jag har en lång väg kvar. Som ex så har många med ADHD ett sviktande arbetsminne, alltså det som gör att vi kommer ihåg på kort sikt. Mitt hjälpmedel är så att skriva upp ALLT. Jag har en papperskalender framför mig hela tiden. Om någon då säger till mig i förbifarten, ska vi ses där och då så faller det bort direkt om jag inte skriver upp det. En annan sak som är oerhört svårt för mig är koncentration med "tråkiga" saker som ex mail. Jag har då lite olika verktyg men vissa dagar skriver jag upp de datum som ska svaras av. Så går jag bakifrån, 28, 29, 30 osv. Men för varje datum om det så är spamm mail eller väldigt svåra mail så tar jag en paus efter. En paus jag redan skrivit vad det är. Hänga en maskin, bädda sängen, gå ut med hunden. Detta gör att de är lättare att komma igenom min mail. Har jag en lättare period skriver jag schema för dagen med tydliga pauser mellan varje del. För att få tyst på surret i huvudet måste jag tyvärr ha min skärm, kolla serier är enda sättet att få tyst. Hoppas hitta bättre verktyg här. Jag funderar ofta på om jag ska utreda mig, få lov att säga högt att jag har ADHD och att folk kanske då ska ha lite mer förståelse för vissa beteenden jag kan ha eller åtminstone för att jag ska förstå mig själv bättre. Men samtidigt ska jag väl inte behöva utreda mig för någon annans skull? Det måste jag väl få välja själv? Att jag har hittat svaren genom ADHD och få lov att säga de måste få vara okej! Däremot skulle jag vilja få en diagnos för om jag en dag måste bli anställd igen har jag svårt att se att det kommer gå utan medicin. Kanske man kan ha lärt sig tillräckligt och rätt jobb att det går utan. Kan också frestas av tanken på tystnad i huvudet. När man läser om ADHD på bland annat 1177 står det såhär: Adhd är en funktionsnedsättning som innebär att man har svårt att koncentrera sig. Det står givetvis mycket mer men detta är första meningen. En FUNKTIONSNEDSÄTTNING! Alltså snälla, ordet provocerar mig något fruktansvärt, vem har satt mallen för människans funktioner och vem kan säga att detta är en nedsättning? Alla människor har olikheter och vi har i alla tider, när vi bodde i grottor varit olika. Då hade alla en funktion och för att nämna just ADHD så hade vi troligtvis en av de viktigaste funktionerna i flocken. Överlevnad, kreativitet, spontanitet, aktivitet och mycket mer. Men idag, nä i detta samhället passar vi inte in. Så vi får en stämpel istället, så vi kan få medicin för att vara som alla andra. Hur skev är inte det egentligen? Varför inte anpassa arbetesplatser, skolor för allas olikheter?Just ADHD är också en funktion som tar oss väldigt långt om vi får rätt hjälp och verktyg! Rätt anpassningar helt enkelt. Så alla ni med och utan diagnos - vi bär på en superkraft som kan ta dig hur långt som helst! Detta är mina tankar som bara behövde komma ut och hoppas någon förstod.Har du hittat dina verktyg får du gärna dela med dig här kommentaren. Största kramen från mig! Johanna
