Det är så många gånger i veckan jag får påminna mig själv om att jag bara är en människa, som vem som helst. Med brister och sprickor. Med styrkor och svagheter. Med begränsningar och möjligheter. Att vara egenföretagare där jag förutom till mig själv ska till stor del också ska dra in lön även till min man samt Evelina som jobbar hos mig på deltid. Bara det i sig är en stor press men att förutom det klara av att vara mamma, fru, djurmamma, hälsosam, se fräsch ut, hänga med på trender (någon jag faktiskt skiter i mer och mer), vara tillgänglig vän & dessutom hinna duscha ibland. Ja ni alla vet ju detta. Livets pussel.Det jag brukar försöka intala mig själv då är att jag faktiskt bara är en människa, visserligen en sådan med adhd och lite mer energi men ändock. Jag är bara en helt vanlig människa - med väldigt mycket ideer.Jag får väldigt ofta frågan om hur många timmar på dygnet jag har. Man kan tyckas se att jag gör mycket, för ja det visar jag i mina medier. Jag visar inte när jag ligger på soffan en halv dag och kollar serier för energin är precis slut. Ni skulle bli förvånade över hur ofta det händer. Men däremot när jag har gas, då händer det mycket och det går väldigt fort. Därför försöker jag också tillåta mig själv att få ha dagar där jag är mindre produktiv utan att sedan sparka på mig själv och säga fy! Ja svingas också fram och tillbaka i "verkliga" världen där jag är en mamma, fru, syster, vän till den digital. Där finns det människor som inte ens vågar skriva till mig, där jag ibland kan känna mig som en varelse i bur som man ska titta på. Jag vill ju vara lika mycket vän där. Få interagera med människor som jag inte känner, lära känna men framför allt få vara lika mycket Johanna som jag annars är.Jag har skrivit om den senaste meningen så många gånger nu för vill verkligen inte verka oödmjuk eller märkvärdig utan snarare precis tvärtom. Jag vill vara & är som alla andra. Så med det sagt, lova säg hej om vi möts på stan. Lova att skita i om andra ser att du kommenterar på mina inlägg. Lova att skicka ett dm om du undrar något eller bara vill säga hej! Sen kan man ju fråga sig varför jag då väljer att dela stora delar av mitt liv. Det finns ett enkelt svar - JAG ÄLSKAR DET! Att få inspirera andra, att få sprida energi och glädje. Det ger mig precis samma tillbaka. Speciellt när jag av någon märklig anledning lyckats få dom finaste människorna i min digitala värld. Även i verkligen livet såklart :) Gud vad skönt det kändes att skriva ner, att bara få lätta lite på trycket! För just nu är det mycket tryck... Tack för ni läser och kikar in!Skulle ni vilja göra mig en tjänst? Försöker verkligen hitta mig själv här i bloggvärlden - vilken typ av inlägg gillar ni att läsa från mig, något speciellt ni vill att jag skriver om? Stora kram till alla er fantastiska människor!
